Beatrice & Otto

18 november 2011 22:30

Gud så kul med en till Boston här på Bloggplatsen! Tror jag va den enda annars :P Kika gärna in hos oss så kan vi länka till varann!

Vilken uppfödare har ni? Bor ni i Gbg?

Liselott Lindblom

19 november 2011 10:12

I väntan på min lilla skit så har jag följt er i en månad nu =)
Absolut, det kan vi. Men jag har inte riktigt förstått hur man gör, men I´ll try!

Jag köpte honom av Bright & Brindle i Norge. Ni köpte Otto av Chandis va? =)
Vi bor i Sundsvall, det är en bit upp =P

Beatrice & Otto

19 november 2011 11:13

Vad kul! Ja jag hoppas att du blivit inspirerad! Du hittar inte en gladare ras än Boston, det kommer du bli påmind av alla som vill klappa Winston sen ;D

Ja precis, Chandis.

Inställningar-Länkar och sen bara att skriva i namn på oss och sen adress och trycka "Skapa länk", sen är det klart :)

Liselott Lindblom

19 november 2011 11:34

Haha, jag kan inte gå utanför porten utan att bli stoppad! Vi bor mitt i stan så det är lite svårt att undvika folk =P

Min lilla plutt äter, sover, bajsar och kissar hela tiden. Hur gammal var eran är ni började träna ligg osv? =)

Beatrice

19 november 2011 21:30

Vänta en vecka med ensamhetsträning. Men under v. 10 bör ni börja för att slippa den värsta seperationsångesten. Tror att vi började med sitt ganska fort. Tror vi började redan efter 1-2 veckor, det är nu fram till 12v som de lär sig som mest! Så passa på med bussar och annan miljöträning! När Winston får sin 12v spruta se då till att han träffar många hundar, men att han också lär sig att man inte behöver hälsa på ALLA. Otto är en ängel vid hundmöten nu tack vare det. Jag låter han kolla bäst han vill, BARA han sitter ner. Vilket har lett till att när han tycker det blir mycket intryck så sätter han sig ner, alltså blir han inte en skällande och "draikoppletvalp". Jättesmidigt! tråkigt att ni bor så långt bort, förstå vad de skulle kunna busa!

Liselott Lindblom

21 november 2011 13:59

Våran skit har absolut ingen problem med ensamhetsträning. Uppfödarna hade valparna i köket utan några problem och det har vi med. Redan tredje natten fick han sova i köket och vi i sovrummet och han har inte gjort ett ljud av sig än(Det ligger vägg i vägg och vi har dörren öppen), När Daniel har hjälpt mig att bära upp maten, vi bor på femte våningen utan hiss, så han sovit hela tiden! =)
Ja, vi bor ju mitt i stan så det går bussar utanför men jag har inte märkt någon rädsla där heller förutom att han stannar mitt i vägen på övergångsställen.
Vad skönt!! Ja, alla vill komma och klappa honom men vi har börjat sagt nej för det börjar bli lite fööör mycket.. Så vi ska vänta tills han får 12 veckor sprutan så ska vi träna som tusan!